Britt Danielsson (2:6:3 4:3:1 P)

”3 o’clock tea” på Trädgårdshotellet med bild- och filmvisning

 
Ian Fowler (2:6:11 5:1)

Underligt nog träffade Harriet och Björn på en man från Montrose (jag kommer inte ihåg var detta inträffade), och när de berättade, att Harriet var en Dickson, så visade mannen en karta och pekade ut Dicksons stamgrav (James, som sände sina två söner till Sverige).  Denna grav besökte de också i Montrose. Tidigare hade man besökt ett av Keith’s stamgods, Dunottar, och tagit med påskliljor därifrån. Dessa planterade Harriet, men kunde tyvärr konstatera att gravens sidor förfaller, och att texten snart inte går att läsa. Något för styrelsen att ta upp…

Om Dunottar kan man berätta mycket, och Björn gjorde det, men det skapar alltför vida svängar kring huvudämnet för min rapport, så jag lämnar åt läsaren att själv skaffa sig information om denna ”ruinerade” borg (som James Ramsay under sin guidning 1993 så charmigt uttryckte det på sin annars så gott som felfria svenska). Den har en spännande historia sammanvävd med klanen Keith och de skotska kronjuvelerna. Om detta står att läsa på Dickson-hemsidan under ”Träffar – Skottland 1993”.

En lika spännande historia fick vi höra om Maggie Dickson (ingen visste om det var en släkting, men hon var fiskhandlerska, och det låter ju inte som ”vår” släkting…). Hon hade fått en pub i Edinburgh uppkallad efter sig, och hennes historia var, att hon fick barn med ägaren till det värdshus hon arbetade på. Det gick ju inte an, och Maggie tänkte slänga barnet i floden, men hon ångrade sig och satte ut det i vassen i stället. Det blev hon fängslad för, och hon hängdes som straff. Det visade sig emellertid att hon inte var död när hon lades i kistan, och när den fördes bort för begravning hördes bankningar inifrån den. Att Maggie inte hade dött vid hängningen togs som ett omen, och hon blev benådad och kallades därefter ”Half-hanged Maggie”.