Översättning från Old Scotch ballads by Dafydd of Gwilyn. Översättaren är fullt medveten om meterns ojämnheter, men detta beror på översättningens stora svårigheter, då vartannat ord i orignalet är skrivet på en för översättaren alldeles okänd gammalskottsk dialekt, något påminnande om den skånska, och dessutom själva ämnet är uppskakande och nästan i behov av felaktig meter.

Översättaren hörde sången sjungas första gången i en gammal förfallen hydda nära det verkliga slottet, Douglas, numera knappast en ruin. Vi sutto i det kolmörka kyffet vid brasan, men när familjefadern kom till sista versen, då spökena skrika, smög sig hans dotter försiktigt till väggen, knäppte på en knapp - och rummet strålade med ett slag i bländande elektrisk belysning. Verkan var nästan förfärlig. Min ledsagare, lord Roseberry, som aldrig hört balladen förrut, kräktes och förstörde möbler till ett värda av c:a 160 pund, 1 p. = 18 kr.sv.m.

Greve Archibald den grymme var den lycklige maken
till grevinnan Douglasy, som fallit honom i smaken
De voro oskiljaktiga till säte och säng
grevinnan var bildskön, men låghalt och sträng

Två bröder bodde i slottets närhet
De voro bekanta för grymhet och särhet
Den ene var Dunkan, den andre var Skinkan
För fylleri de ofta med våld bars till finkan

Men nu kommer jag till äktenskapsbrottet
De älskade båda grevinnan på slottet
Hon lotsade genkärlek, men hjärtat var kallt
Hon berättade saken för greve Archibald

Och därför en dag, när de båda bröderna
sutto med grevinnan i kärleksglöderna
En var av dem höll henne i en hand och en fot
och smekte henne vänligt, fast hon streta emot