Kära vänner och medlemmar i Dicksonska släktföreningen!

För några år sedan skrev jag för släktföreningens räkning en artikel om Prins Philips deltagande i en körtävling för fyrspann på Tjolöholm.
http://www.swedickson.nu/foto8/foto8.htm

Prinsen har emellertid nu gett ut en bok, där han beskriver hela sitt hästliv, som är mycket roligt och humoristiskt skildrat.

I ett av kapitlen återger han bland annat tävlingen på Tjolöholm, vilken här återges på originalspråket samt även på svenska med namnförklaringar och en del ord och kommentarer, som annars skulle kunna vara svåra att förstå på engelska.

Eva-Christine Bergström har haft den stora vänligheten att ta sig tid att göra översättningen till svenska.

Prinsen är numera 85 år gammal och tävlar fortfarande i fyrspannskörning med sina ”Fell Ponies”, en trevlig hästras som Drottningen av England uppföder på Balmoral och använder till praktiska sysslor i jordbruket kring slottet.

Körning, tror många, är bara att hålla i ett par tömmar, så gör hästen resten. Ack nej, körning är en stor konst och ett oerhört fint och känsligt samband mellan kuskens hand och hästens mun. Viktigt är att kunna känna och läsa av hästens rörelser, aldrig släppa sin uppmärksamhet och koncentration. Hästen har ju enorma krafter och en skenande häst går ej att stoppa.

Så vitt jag vet känner jag ingen som vid 85 års ålder fortfarande bestiger sin kuskbock! Det kallar jag för Horse- och Sportsmanship.

Mari-Ann Skiöldebrand (2:3:1 1:2)
Sparreholm, februari 2006

Utdrag ur ”30 Years On and Off the Box Seat”

Prins Philip/His Royal Highness, The Duke Of Edinburgh, november 2004

As there were no international championships in 1983, I was persuaded by David Saunders to enter a CAI at Tjoloholm in Sweden in August. It was in a marvellous setting in the private park of a remarkable house built by a very successful Scottish/Swedish businessman in a sort of Scottish baronial style. It had not been lived in for some time, but, in spite of this limitations, Colonel Hans Skioldebrand, the Swedish equivalent to our Crown Equerry (Sir John Miller), Ulf Kronberg and their wives somehow made it more or less habitable and invited John Miller, Brian McGrath and me to stay there. The wives provided all the domestic help - including dressing as parlour maids at dinner time - and made us very comfortable and gave us no end of entertainments.

One of the problems was that the plumbing system upstairs had ceased to function and the nearest supply of water and washing facilities were in the lavatories in the basement, provided for use when the house was opened for public. Our hosts had very kindly rigged up a temporary shower and I later discovered that they had put up a notice to say ”Reserved for The Duke of Edinburgh”. Unfortunately, John Miller and BrianMc Grath got there first and removed the notice. After that it was a matter of first come first shower. It was all rather cramped and provided some quite unusual challenges to the business of washing.

I thought I had started well by doing quite a good dressage test, but Colonel Bengt Blomquist decided that my wheelers had not been sufficiently on the bit and marked me down; despite this, I was fourth. David Brown  did well to come in equal second with Waliszewski of Poland.

We went round the marathon in great style and I recorded the same score as George Bowman, but dropped to sixth. I managed a clear round in the cones, while Jan-Erik Pahlsson and David Brand both had a cone down. This let me through to a very satisfactory fourth place over all.

The weather was glorious throughout; the marathon attracted the presence of The King and Queen of Sweden and Prince and Princess Bertil, and a surprisingly big crowd of spectators. It was altogether an unusual, but a most enjoyable, event.

Eftersom det inte förekom några internationella mästerskap^[1]   under 1983, lät jag mig övertalas av David Saunders^[2] att starta i en CAI^[3] vid Tjolöholm i Sverige i augusti. Tjolöholm är ett remarkabelt hus, underbart beläget i en privat park, byggt i en slags skotsk adlig stil av en mycket framgångsrik skotsk/svensk affärsman^[4]. Det hade stått tomt under en tid, men trots dess begränsningar hade överste Hans Skiöldebrand (2:3:1 1:2 P), den svenska motsvarigheten till vår hovstallmästare (Crown Equerry) sir John Miller^[5], Ulf Kronberg^[6]  och deras hustrur^[7] på något sätt gjort det mer eller mindre beboeligt och hade inbjudit John Miller, Brian McGrath^[8] och mig att bo där. Fruarna stod för alla hushållsbestyr - inklusive att uppträda som husjungfrur (parlour maids) vid middagen - och gjorde det mycket bekvämt för oss på alla sätt och vis.

Ett av problemen var att vattenledningssystemet på övre våningen hade upphört att fungera och att tillgång på vatten och tvättmöjligheter endast fanns i källaren, där ett tvättrum iordningställts för besökare under den tid huset var öppet för allmänheten. Våra värdar hade haft vänligheten att sätta upp en temporär dusch, och jag fick senare reda på att de hade satt upp en lapp med texten ”Reserverad för Hertigen av Edinburgh”. Tyvärr hann John Miller och Brian McGrath dit före mig och tog bort lappen. Därefter handlade det om vem som hann fram först till duschen. Den var tämligen liten och utgjorde en riktig utmaning när det gällde konsten att tvätta sig. Jag tyckte att jag hade börjat bra med en fin dressyr, men överste Bengt Blomquist^[9] ansåg att mina wheelers^[10] inte hade gått ”sufficiently on the bit”^[11] och gav mig låga poäng; trots detta låg jag på fjärde plats. David Brown^[12] lyckades bra och låg på andra plats tillsammans med Waliszewski^[13] från Polen.

Vi genomförde maraton i god stil och jag fick samma poäng som Georg Bowman^[14] men föll tillbaka till fjärde plats. Jag lyckades med ”a clear round in the cones”[15], medan en kon föll för både Jan-Erik Påhlsson^[16] och David Brown. Detta innebar att jag slutade på en mycket tillfredsställande sjätte plats totalt.

Vädret var strålande hela tiden, det svenska kungaparet samt prins Bertil och prinsessan Lilian hade lockats att närvara vid långsdistansmomentet tillsammans med ett förvånansvärt stort antal åskådare.

Sammantaget var det en mycket ovanlig men ytterst angenäm tävling.