Kanadahjorten är världens största hjort och kommer ursprungligen från Nordamerika. De kan nå vikter upp mot 450 kg och en trofé med 10~12 taggar kan väga 35 kg. Kanadahjortens indianska namn är wapiti medan européerna kallar den elk.

Frisläppandet av kanadahjortarna var inte populärt i bygden. Hjortarna trivdes mycket bra i frihet och förökade sig. De uppehöll sig i Gåsinge och Björnlunda. Men det uppstod problem när hjortarna gjorde skador på grödor och skog. Skeppsta gärdskontor fick betala ut ersättning för skadorna. Bönderna, som drabbades av hjortarnas framfart, sköt bort djuren, när de kom åt.

Oscar Dickson köpte upp gods och gårdar i syd- och Mellansverige liksom stora skogsfastigheter i Norrland.. Han arrenderade Skeppsta i Gåsinge från 1869 och inköpte gården drygt tio år senare. Han var aldrig bosatt på gården utan använde den som en försöksgård för viltuppfödning.

Hjortplågan

Karl-Axel Axelsson vid Domvalla i Gåsinge berättar, att hans farmor var med och upp levde hjortplågan. Det var på 1890-talet som kanadahjortarna kom i flockar och åt upp havren. Farmor tog bössan och gick ut och tog stöd mot en stor sten och sköt mot dem. För att klara sig undan åtal för tjuvjakt, så var det vanligt att man stoppade en rova i halsen på hjorten, så att det skulle se ut som om den kvävts. Torpare, som hade det knapert förut, tyckte inte om att Dickson släppte ut hjortarna.

Jaktförbud 1879

1879 infördes jaktförbud på kanadahjort i Sörmland. 1882 förde Dickson in ytterligare två hjortar och fyra hindar från Amerika. När de fått kalvar släpptes hjortarna ut och uppe höll sig sedan i trakten. När kanadahjortstammen var som störst, fanns det cirka 12 djur i frihet. I jakttidskrifter från den tiden rapporterades om hjortar, som olovligen fällts av tjuvskyttar, men att djuren oftast låg kvar orörda där de fällts.

Oscar Dickson avled 1897 och hans son Axel lämnade årligen rapporter till länsjaktvårdsföreningen om kanadahjortarnas förekomst i bygden. 1900 sågs en hjort med en läktskottskada. Hjortarna fanns då kvar i Björnlunda, men hade också setts i Gryts och Länna socknar. Året därpå hade de utvandrat till trakterna av Åker och Länna, men hade även observerats i Strängnäs. 1903 var hjortarna tillbaka i Björnlunda, nu var det dock endast två eller tre djur kvar. 1907 var kanadahjorten helt borta från de sörmländska skogarna.