Eleonore Florence Elisabeth Dickson, gift Quensel
1856-1945, 2:6:2

Jag som skriver det här är barnbarnsbarn till Florence – Annie (2:6:2 1:1:3), född 1950. Jag har följaktligen aldrig själv träffat Florence, men har under min uppväxt hört berättas om henne och har fotografier och annat material om henne att här dela med mig av till släktföreningen. Min bror Thomas (2:6:2 1:1:2) har också bidragit med några berättelser.

Florence föddes på Kyleberg, nära Vadstena, 1856 som andra barn till Axel Dickson och hans hustru Charlotta Wilson Dudgeon. Jag känner inte till så mycket om Florence barndom och uppväxt, men vi vet att hennes mamma Charlotta dog när Florence var bara 4 år gammal.  Efter hustruns död 1860 – de hade då tre döttrar, Blanche, Florence och Alice – gifte Axel om sig med Mehetabel Piercy Austin och fick ytterligare nio barn.

Axels första fru Charlotte Wilson Dudgeon 1829-1860 Med dottern Blanche 2:6:1	Axel Dickson 1826-1899 (2:6)	Axels andra fru Mehetabel Piercy Austin 1840-1943

Under flera år av sin uppväxt bodde Florence hos en moster, Lady Caird, i London. Lady Caird levde helt viktorianskt och erfarenheterna från mosterns hem kom att prägla den unga Florence.

I samband med att Vadstenabanken blev utsatt för bedrägerier förlorade pappa Axel delar av sin förmögenhet och lämnade sätesgården Kyleberg som han drivit och utvecklat under nära 30 år. 1879 flyttade familjen till gården Skeppsta i Södermanland. Skeppsta ägdes av Axels äldre bror Oscar Dickson.

Skeppsta

Året därpå, 1880, gifte sig den då 24-åriga Florence med Oscar Quensel, kyrkoherde i Marstrand. Oscar Quensel hade efter avlagd teologisk examen tjänstgjort som sjömanspräst i West Hartpool i England under några år innan han blev kyrkoherde i Marstrand.

Marstrand

1881 föddes Florence och Oscars första barn, Percy Dudgeon (2:6:2 1, min morfar) och ett par år senare det andra barnet, dottern Winifred, ”Kitty”(2:6:2:2).

Efter 10 år i Marstrand blev Oscar erbjuden en docentur i praktisk teologi i Uppsala. Han tackade ja och Florence satte igång med att planera byggandet av ett ståndsmässigt hus i centrala Uppsala. Precis som storasyster Blanche senare gjorde vid utformandet av Tjolöholm, valde Florence att bygga helt i engelsk stil. Allt som inte var engelskt var otänkbart. Så gott som allt byggmaterial, t ex varenda tegelsten till det fyra våningar höga huset, importerades från England. Det röda tegelhuset hade utsmyckningar och fönsterbågar i grönt, burspråk, balkonger och blyinfattade fönster. Stor möda lades ner på att varje liten detalj skulle vara avpassad och t o m sådant som gångjärn importerades. I källarvåningen byggdes kök med två enorma järnspisar och moderniteter som en mathiss installerades. Mitt i huset fanns en bred trappa upp genom våningsplanen (numera borttagen efter senare ombyggnationer) och själva bostadsutrymmet omfattade tjugofyra rum.

Huset, som byggdes 1888-89 var och är ett landmärke i Uppsalas centrala stadsbild. Det byggdes nedanför Uppsala slott, i det som tidigare varit den vidsträckta slottsträdgården, på adress Trädgårdsgatan 11. Huset kallades för Trädgårdsvillan eller Engelska villan eller, med en ironisk hänsyftning på teologen Oscar,  Kristliga Enkelheten.

Trädgårdsvillan i Uppsala
 

1889 flyttade familjen in i Trädgårdsvillan. Oscar blev så småningom utnämnd till professor i praktisk teologi vid Uppsala universitet. Oscar var också intresserad av litteratur, konst och musik. Han blev bl a bekant med Hugo Alvén som har publicerat en rik brevväxling med Oscar i sin bok Tempo Furioso. Äktenskapet mellan Florence och Oscar tycks ha blivit alltmer olyckligt. Så småningom inrättade de sig på var sitt våningsplan i huset, Florence en trappa upp och Oscar på bottenvåningen där han också tog emot sina studenter enligt tidens sed. Det berättas att studenterna mottogs av en livréklädd betjänt och att Oscar, som ansåg absolut punktlighet vara en dygd, tog emot med fickuret i hand. Florence intresserade sig för de kvinnliga studenterna i Uppsala och var bl a hedersledamot i Kristliga studentförbundet. Hon ägnade sig också åt välgörenhet, bl a genom att besöka patienter på Akademiska sjukhuset och genom ekonomiskt och annat stöd till kvinnliga studenter. Än idag finns en fond i hennes namn vid Uppsala universitet till stöd för kvinnliga studenter som vill tillbringa studietid vid engelskt universitet. Min morfar, Percy, skriver om sin mor Florence i sina minnesanteckningar till oss i familjen:

Oscar Quensel

”Mamma var till hela sin inställning helt annorlunda än Pappa. Till sin livsåskådning var hon extremt puritansk och i levnadsförhållanden helt engelskbetonad. Ingenting dugde i möblemanget i hemmet som ej beställdes från London. Jag minns en detalj. Vid hennes täta besök i London fick hon syn på en kombinerad sitt- och sängstol. Det var en tung pjäs, som sändes hem. Jag kunde sedan visa att en stämpel angav ”made in Sweden”. Tänk på transporter och avans!” sade jag.

Mycket av mammas engelska livsföring torde bero på att hon flera år vistades i London hos en gammal moster, Lady Caird, som levde i helt Victoriansk miljö.

Blott engelska talade hon med Pappa och oss barn och hela vår uppfostran var helt engelskbetonad. Min syster t.ex. fick aldrig gå i svensk skola utan undervisades av en avskyvärd engelsk guvernant. Vad som särskilt fäst sig i mitt minne är att jag på söndagar aldrig fick deltaga i skolkamraternas sport och lekar. Det var en hård uppfostran jag fick genomlida under alla mina skolår. Det enda försonande draget var att Mamma understödde mina redan då livliga intressen för att samla naturalier, ej minst mineral.

Pappa lade sig ej i denna min uppfostran. Blott en gång vägrade han sitt bifall och det var då Mamma ville skicka mig till college i England för fortsatt skolgång.”

Oscar Quensel uppvaktas på 70-årsdagen av studenter hemma i Trädgårdsvillan.
 

När sonen Percy tagit studenten gjorde han sin militärtjänstgöring vid Karlberg i Stockholm och kom nu för första gången undan mamma Florence stränga övervakning. Han skriver att han ”kom tillsammans med levnadsglada kamrater och levde det glada livet på Stockholms restauranger och nöjeslokaler. För första gången kom jag att gå på teater, bl a på operetter från Rolfs glansdagar”

Efter militärtjänstgöringen fortsatte Percy med akademiska studier. Han valde geologi som huvudämne och efter kandidatexamen fick han resa utomlands för vidare studier i Graz i Österrike. Mamma Florence såg noga till att ingenting i hans utrustning eller klädsel skulle avslöja att han kom från en förmögen familj, allt för att minska risken att han skulle bli sol-och-vårad.

 I Graz träffade han Annie Weiss och blev förälskad. Annie studerade zoologi vid universitetet i Graz där hon också senare doktorerade.

Förhållandet till Annie fick bli på distans under tre år då Percy reste med den svenska Magellansexpeditionen till Patagonien, Eldslandet och Chile under ledning av Carl Skottsberg. Det var en äventyrlig expedition som bl a innefattade en sju månader lång ritt på 1.300 km från Bariloche i norr till Punta Arenas i söder. Expeditionen finns beskriven i Skottsbergs bok Båtfärder och vildmarksritter.

Percy berättar i sina minnesanteckningar om expeditionen bl a hur han på sydsidan av berget Torres del Paine blickade ut över den underbart vackra sjön Lago Dickson och slog läger vid Camping Dickson, döpta i tacksamhet till Oscar Dickson som var mecenat för Nordenskjölds expedition till Patagonien 1895-98.

Percy fick också ett fjällmassiv uppkallat efter sig i Eldslandet, Cerro Quensel, liksom en växt i Patagonien, Senecio Quenselii.  I Sverige upptäckte han senare ett tidigare okänt mineral i Långban i Värmland och fick det uppkallat efter sig: Quenselit.

Tillbaka i Europa igen kom Percys far Oscar Quensel på överraskande besök i Tyrolen där Percy befann sig tillsammans med Annie och hennes föräldrar. Oscar och Florence hade av sonens brev förstått att han var förälskad och ville förvissa sig om att det var ett lämpligt parti. De umgicks några dagar och Annie befanns lämplig och bjöds att besöka familjen i Uppsala.

Maja Sandler, maka till tidigare utrikesministern Rickard Sandler och god vän med Annie skriver om detta i sina memoarer Från Lillgården till Arvfurstens palats:

Annie fick sina föräldrars tillstånd att inbjuda ”den fattige studenten” på middagar i familjen. Hon var sina föräldrars enda barn och van vid att få sin vilja igenom. Inte anade föräldraskapet i början att det satt två förälskade vid deras middagsbord, ty Annie hade inte talat om att hon var hemligt förlovad med Percy.

När den saken blev klar torkade middagsbjudningarna in och Annie förbjöds att vidare träffa den ”fattige” och därför inte önskvärde fästmannen. Annie tycks ha varit en envis och självständig liten kvinna, ty hon förklarade, att då tänkte hon flytta hemifrån och förtjäna sitt eget bröd genom att ge privatlektioner. Inför det hotet kapitulerade Annies föräldrar och förlovningen eklaterades. Den unge svenske studenten höll god min och förrådde inte sin verkliga ekonomiska ställning ens för sin fästmö.

Så småningom reste Percy hem till Sverige och de båda skildes åt på obestämd tid, men Annies föräldrar hoppades säkert att det var för alltid. Verkligt oroliga blev herr och fru Weiss, när det kom ett brev från fästmannens föräldrar med inbjudan till deras dotter att besöka dem i Uppsala.